Lars Haglund: Visst lever vi i en märklig tid!

23 juli
Krönika av Lars Haglund:


Visst lever vi i en märklig tid!

======================

Vad är det egentligen som håller på att hända i Strömstad? Denna lilla trivsamma stad har det senaste året utsatts för några ytterst tveksamma projekt som riskerar att förändra stadens karaktär i grunden och utsätta skattebetalarna för en fullständigt onödig och avsevärd ekonomisk risk.

Anledningen är rätt oklar, men möjligen bottnar den i att den nuvarande kommunledningen har känt ett behov av att kunna redovisa resultatet av de vallöften de utfärdade inför valet 2014. Snart är det val igen och antalet framgångar är dessvärre skrämmande få och små.

Låt oss t.ex. börja med Canningprojektet. Som de flesta vet bytte kommunen för flera år sedan till sig själva Canningtomten mot industrimark i Bastekärr. Därmed fick man ett centralt strategiskt område för bostadsbyggande. Men när detta område skulle bebyggas gick det snett.

Övermod?

Istället för att satsa på ett okontroversiellt byggande av runt 200 hyresrätter vilket är det som Strömstadsborna efterfrågar fick de styrande politiska partierna med sin lilla beskedliga majoritet på en enda röst i fullmäktige en släng av hybris. Man förhandlade fram ett avtal med Riksbyggen som skulle bygga 440 lägenheter varav bara 20% skulle vara hyreslägenheter. Övriga skulle bli bostadsrätter i hög prisklass.

Men det som var värre var att kommunen dessutom mycket generöst lovade bort även Skeppsbroplatsen för bebyggelse. Och tog på sig kostnaderna för att spränga bort och borttransportera en stor del av Rödsberget. Och lovade att stå för alla kostnader med gator, vatten, el, avlopp och på toppen av det hela också en bro över Bojarkilen där linfärjan går idag. Och låter Riksbyggen köpa Strömstads sista strategiskt viktiga havsnära tomt, Skeppsbroplatsen.

Om dessa planer förverkligas skall det hela bli en bra affär bedyrade kommunalrådet Peter Dafteryd (C), innan han därefter förklarade att han inte vill fortsätta i politiken eftersom samtalstonen i det offentliga samtalet blivit för obehaglig.

Ja, så kan det ju lätt bli när undersåtarna inte vet sin plats och bildar protestgrupper för att tala om att de inte är nöjda med hur kommunens affärer hanteras.

Det är inte över ännu.

Nåväl, hela historien med Canning är inte avslutad. Det är fortfarande möjligt för en ny majoritet i kommunen att efter valet återföra diskussionen till de ursprungliga planerna på att enbart bygga på själva Canningtomten. Gärna då i egen regi och med Skeppsbroplatsen obebyggd och i kommunens ägo för kommande generationer. Man kan även låta bli att spränga sönder Rödsberget och man kan ställa sig den naturliga, men hittills obesvarade frågan, om en dyrbar bro över Bojarkilen verkligen är nödvändig.

Ingen har hittills på ett godtagbart sätt kunnat förklara vem denna bro egentligen är avsedd för. Liberalernas Bengt Wedin, som säger sig vara ordförande i arbetsgruppen för bron, menar att den är bra för räddningstjänsten och posten. Om man är vänlig kan man säga att det är ett ganska originellt, om än lite bisarrt argument. Andra säger att den är bra för de som bor i Kebal. Med det menar de förmodligen de som bor på Spahotellet och de sommarboende i stadskvarteren runt detta. Om det är så uppstår frågan om det är rimligt att Strömstads skattebetalare skall betala ett mycket stort antal miljoner kronor för just detta syfte. De flesta tycker nog att det är mycket tveksamt.

Tänk på de åretruntboende.

Särskilt som det finns ett färdigt förslag om en pontonbro längre in i Bojarkilen och en promenadslinga till Canningområdet. En sådan bro kan efter vad jag förstår läggas ut omgående och en promenad via Surbrunnssalongen skulle ingå i prislappen som ligger långt under kostnaden för det experiment med stadsförnyelse som tekniska nämndens Åsa Torstensson(C) utsatt centrum för lagom till sommarinvasionen av besökare.

En pontonbro i Bojarkilen skulle dessutom göra promenaden eller cykelturen till centrum mycket trevligare för de boende i Mällby, övriga Kebal och Seläterområdet som då kan ta sig fram på den bilfria sidan av Bojarkilen. På dessa platser bor det åtminstone folk året om.

Strömstad, staden som svartnar.

Så har vi då den ”stadsförnyelse” som pågår i centrum. Den dirigeras främst av Åsa Torstensson, eller Åsa Asfalt som folkhumorn döpt henne till. Hon har benägen hjälp av miljöpartiets Bengt Bivrin som kommit på den originella tanken att blanda cyklister och gående på de trottoarer som tidigare helt fått disponeras av gående.

Cyklister har hittills använt sina fordon, för det är ju faktiskt fordon, på centrums gator utan problem. Och redan efter några dagar kan alla som rör sig i centrum konstatera att detta så kallade ”experiment” med asfalterade cykelbanor på de mest oväntade platser inte var någon bra idé.

Det hindrar dock inte miljöpartiet att på sin hemsida först applådera ”framgången” med att låta cyklisterna ta över trottoarerna på Torget, Surbrunnsgatan och Norra Hamngatan och därefter presentera avsikten att få fortsätta denna förnyelse med att ordna cykelbanor även från torget upp till Skagerrak.

Motiveringen är att ”vi bor ju inte i Los Angeles och behöver inte en dubbelfilig gata”. Detta projekt ligger dock lyckligtvis i tidsspannet efter valet den 9 september och löper därför en uppenbar risk att inte förverkligas eftersom antalet gående i centrum är oändligt överlägset antalet cyklister och dessa personer som tar sig fram utan fordon kan säkert förväntas använda sin rösträtt till att uttrycka sin syn på miljöpartiets egendomliga prioritering.

Att cykla är säkert nyttigt, men i de flesta städer där detta är vanligt brukar det även ha ett samband med att det är nödvändigt för att nedbringa luftföroreningar. Så är dock icke fallet i Strömstad där en stadigt blåsande sydväst ser till att luftkvaliteten hålls på den traditionella kurortsnivån.

Träden lever farligt.

I begreppet stadsförnyelse räknar stadens idag styrande också in det planerade attentatet mot Oscarsplatsen och Plagen. Två av stadens vackraste paradplatser skall massakreras för att man skall få plats med öltältet på Räkans dag och flytta en lekplats från den ena paradplatsen till den andra. Man vill även riva upp den traditionella, vackra och konstnärligt utförda stensättningen och ersätta denna med stenmjölsbeläggning och hugga ner några almar och lindar för att ersätta dessa med ”mer intressanta träd”.

Medborgarnas förtjusning över dessa åtgärder får betecknas som behärskad, men om det hjälper får vi se. Åtgärderna är inte helt ofarliga. Det är samma parti som idag vill kalhugga Oscarsplatsen som 2007 högg ner alla lindarna på Södra Hamngatan för att de inte stod i en rak linje. Då blev det en brakförlust i valet och Strömstadspartiet sopade banan med 30% av rösterna.

Av detta kan man lära att man skall vara snäll mot stadens träd.

Lars Haglund

Först publierad på

https://www.facebook.com/stromstadsnyhet/photos/a.1211904585609126/1331961370270113/?type=3&theater