Krönika av Lars Haglund: För vem ska vi egentligen bygga på Canning?

I början av januari i år fick vi en ny ledning i Strömstad. En av surdegarna de ärvde från den föregående koalitionen var frågan om byggnation på Canningområdet. Där skulle det byggas 440 lägenheter.

Skeppsbroplatsen skulle bebyggas, Röberget skulle sprängas bort, en ny bro skulle omedelbart byggas över Bojarkilen, nytt parkeringsgarage uppföras vid stationen och en bro över Strömsåns mynning. Kommunen skulle stå för kostnaderna med att dra el, vatten och avlopp, bygga kajer, spränga bort berget, bygga bro och planera gator och allmänna platser. Sen skulle Riksbyggen träda in till dukat bord och börja bygga. Huvudsakligen bostadsrätter.

Man kan konstatera att detta ärende delat kommunen i två delar. Varje delbeslut har fattats med en rösts övervikt i kommunens samtliga berörda organ. Och inte har man kommit särskilt långt. De enda glädjeämnena hittills är att Skeppsbroplatsen räddats åt framtiden och att antalet lägenheter sjunkit från Rinkebyformat till kanske 300.

Men också 300 lägenheter är mycket – lika många som i det betydligt mer vidsträckta området Kebal. Och fortfarande lär det i myllret av ritningar över Canning finnas kvar ett punkthus i elva våningar som kommer att lysa som en inflammerad finne i stadens övriga ganska beskedliga låghusbebyggelse. Kanske är en detta en del av det som några kallar för utveckling av centrum. Möjligen bör man dock tänka över denna form av utveckling ännu en gång innan det är för sent.

I slutändan när allt är färdigbyggt är förhoppningen att kommunen gjort en bra affär. Vilket verkligen återstår att se.

För det räcker faktiskt inte med att man har en förhoppning om att man skall få igen de stora belopp man redan nu ligger ute med. Hur stora de är vill ingen tala om, för då kan det ju väcka en rad frågor hos de som skall betala, d.v.s. skattebetalarna. Det råder ingen tvekan om att bygget kräver stora belopp som alla medborgare får vara med och betala.

Marknaden för dyra bostadsrätter har bromsat upp kraftigt det senaste året och ingen vet hur Riksbyggen kommer att agera när det gäller själva byggandet. Det kan dra ut avsevärt och återbetalningen sker först när kommunens investeringar är gjorda och själva byggandet kan börja. Vilket kan dröja om den s.k. marknaden inte längre är gynnsam.

Och då ställer man sig frågan vem det egentligen är som skall bo i detta nya bostadsområde. Är det Strömstadsbor som står i kommunens bostadskö? Är det barnfamiljer som vill flytta hit? Är det ungdomar som vill stanna i Strömstad? Är det pensionärer som sålt sina villor?

Dess värre är det nog inte så. De bostadsrätter som byggs kommer med nödvändighet att bli mycket dyra. Och detsamma kommer att gälla för hyresrätter. Inget byggbolag med resurser att bygga gör det av ideella skäl.
Så den stora frågan är för vem det byggs.

Hur stora blir kostnadnaderna egentligen för kommunen och hur påverkar detta andra mer angelägna insatser inom de områden som alla berörs av, d.v.s. skola, vård och äldreomsorg? Ingen har ju glömt det likartade projektet med Kebal där vi idag har en i praktiken vinterstängd stadsdel, ägd och bebodd av våra grannar norrmännen.

Canningprojektet lever sitt eget liv helt i skymundan. Ingen redovisning sker av vad som händer uppe i stadshuset. Vem i förvaltningen har huvudansvaret? Den som fungerar som planeringsarkitekt är enligt vad jag förstått en relativt oerfaren person som de senaste tre åren haft ansvar för den beryktade Båtvikenplanen vilken upprört huvuddelen av de boende där ute. Men han har veterligen ingen erfarenhet av att planera ett stort projekt som Canning. Så frågan är vem som har det dagliga ansvaret för att detta projekt inte skenar iväg tills det är utom kontroll?

Strömstad är idag en trivsam småstad som inte längre lever av fiske och det som havet ger. Idag är det handel och turism som gäller. Huvuddelen av den fisk som äts i Strömstad idag kommer från auktionerna längre söderut och ifrån Norge.

Till och med våra Strömstadsräkor gör resan Strömstad till auktionen i Göteborg eller Smögen till Strömstad innan de säljs här som färska Strömstadsräkor.

Mot den bakgrunden är det ganska förnuftigt att ställa sig frågan vad vi egentligen uppnår genom att utsätta Strömstads ekonomi för ett projekt där skattebetalarna får vara med och betala för ett bygge i ett område där få av dem kommer att kunna köpa eller hyra en bostad. Titta bara på Kebal och tänk en gång till.

Lars Haglund

Lars Haglund om Strömstads äldsta stockankare

Krönikör Lars Haglund om Strömstads äldsta stockankare:

Låt ankaret återvända till hedersplatsen snarast!
====================================

Idag ligger Strömstads vackra 1700-tals skeppsankare bland avloppsrör, uppgrävd gatsten, trafikmärken och annan bråte i kommunens utomhusförråd i Grandalen. 

Annat är det med ankaret som stoltserar utanför Sjöhistoriska muséet i Stockholm, som är ett likadant stockankare. Det utgjorde symbolen för muséet när det öppnades 1938 och det har använts som logotype. Och det har kvar sin hedersplats på muséets framsida under alla aktiviteter som sker där.

Ankaret i Stockholm kommer från linjeskeppet ”Försiktigheten” som byggdes 1784 i Karlskrona. Det deltog i en rad berömda sjöslag och togs ur tjänst 1825.

Ankaret i Strömstad kan mycket väl ha varit ämnat för ett linjeskepp eller en fregatt, berättar man på Sjöhistoriska muséet. Det finns en del sådana bevarade och tiden stämmer med de skeppstyperna. Proportionerna med ankaret från ”Försiktigheten” stämmer också.

Susanna Allesson-Nyberg på Sjöhistoriska museéts samlingsavdelning skriver så här om just de ankare som användes på 1700-talet:

”Den store skeppsbyggmästaren på 1700-talet Fredrik Henrik af Chapman konstruerade olika standardtyper av ankare. Då hade de stora skeppen fyra stora ankare ombord. Ankarnas storlek valdes utifrån fartygets typ och storlek. Från denna tid finns flera ankare från linjeskepp bevarade, inte bara det från FÖRSIKTIGHETEN. Även från de mindre fregatterna finns ankare kvar.

De stora skeppen var utrustade med många och stora ankare. På fartygets främre del som kallas bog satt två kranankare eller bogankare. Det på babord sida kallades för dagligt ankare, det om styrbord benämndes töjankare.

Två ankare var placerade på relingarna; pliktankaret om styrbord och läggankaret om babord. Nere i rummet skulle finnas ett ankare i reserv. Dessutom utrustades skeppen med mindre ankare som kallades varpankare. De användes vid varpning, det vill säga förflyttning av fartyget i hamn eller skärgårdsområden” 

I den lokala Strömstadsdebatten om ankaret på Plagen har det framförts att ankaret är för stort för att ha kunnat sitta på ett fartyg. Det är uppenbarligen felaktigt. Vi är inte säkra än på om just Strömstads ankare suttit på ett fartyg eller varit beställt för ett fartyg och aldrig levererats. Men vi kan ganska säkert utgå från att ankaret tillverkats i den ankarsmedja som låg i bortre delen av Skeppsbroplatsen enligt den gamla karta från 1749 som finns på Strömstads museum. Ankaret har alltså tillverkats i Strömstad och har stannat - eller tillverkats där och kommit tillbaka.

Ankaret är ett historiskt föremål som snarast möjligt bör återplaceras på någon av Strömstads centrala platser. Strömstads välkände historiker, Bo Magnusson, har föreslagit att det placeras på den plats där det återfanns, d.v.s. på främre delen av Skeppsbroplatsen, och det är väl mycket rimligt. Till dess bör det tas tillbaka till Plagen varifrån det hastigt rycktes bort.

Restaurering av ankaret är inte en omfattande eller kostbar historia, som kommunen verkar ha gjort det till. På Sjöhistoriska museét, vars sakkunskap ingen kan ifrågasätta, anser man att det enda som behöver göras är att laga i de rötskadade delarna av stockens ena ända och sedan tjära stocken så som man gjorde på 1700-talet. Det är en mycket enkel åtgärd och det finns ju gott om sakkunskap i Strömstad som vet hur det går till.

I övrigt är ankaret i mycket gott skick och behöver bara fortsatt regelbundet underhåll med färg och tjära för att tjäna som symbol för Strömstad i ytterligare några sekel.

Det skulle vara en kulturhistorisk välgärning om den nya kommunledning som skall tillträda tar en återplacering av ankaret som ett prioriterat beslut. Det skulle kunna lindra de känslor som åsamkades när det hastigt lyftes bort och dumpades på ett skräplager. En första möjlig station är att lägga tillbaka det där det stod på Plagen, och därifrån fatta ett beslut om placering som är väl förankrat hos den historiskt engagerade befolkningen.

Till skillnad från andra ”förskönande” åtgärder i centrum kostar detta bara några hundra kronor för tjära och färg .

Lars Haglund
-----------------------------------------------

REDAKTIONENS FAKTA:

* Om Sjöhistoriska muséets systerankare: https://www.sjohistoriska.se/samlarna?p=8630

* Om kommunens ansats att göra en enkel åtgärd dyr och besvärlig: Offert har begärts in för att göra ett "åtgärdsprogram och kostnadsberäkning inför konservering av ett järnankare".
Kostnad för att göra en plan: 10 930 kr + 25% moms, dvs 13 662 kr.
  

Lars Haglund: Adrenalinet flödar - men inte trafiken

Krönika av Lars Haglund 16 augusti:

Adrenalinet flödar - men inte trafiken
===========================
Sommaren 2018 kommer att gå till historien som den varmaste i Sverige sedan man började mäta sådant. I Strömstad kommer den också att gå till historien som den sommar då det blev ett tidsfördriv för stadens bofasta innevånare att sitta i relativ trygghet på en torgbänk och se hur utländska turister och för den delen också oförsiktiga Strömstadsbor försökte att ta sig från Pressbyrån till Backlunds utan att bli påkörda av cyklister som av ett oblitt öde fösts ihop med fotgängare på den trottoar där dessa är vana att promenera. Inte minst bussresenärer som går av vid torget får en överraskning när de efter en snigelresa längs Södra hamngatan stiger av mitt i en hittills okänd cykelbana. Inte alla tycker att det är roligt.

Sen bidrar det givetvis till förvirringen att antalet besökande som reser med Kosterbåtarna ökat dramatiskt. Ty med det följer också att antalet bilar som skall släppa av bagage, hundar, badgrejor och sommarlovslediga barn i bussfilen vid torget ökar, och detta leder då omedelbart till att trafikflödet stoppar upp för såväl bilar och bussar som för gående och cyklister. Irritationen och stressen stiger och adrenalinet flödar, även om det inte var just det flödet genom staden som tekniska nämndens ordförande främst tänkte på när hon något obetänksamt släppte lös anläggningsarbetarna strax före semesterveckorna.

Antalet incidenter är följaktligen avsevärt, men eftersom antalet gående är så pass stort på cykelbanorna att cyklisterna inte hinner få upp någon nämnvärd fart är de ganska beskedliga. Det kan dock bli värre i höst när de cyklister som gillar att köra fort inte hinner väja för någon enstaka vilsekommen fotgängare. Problemet för de gående är ju först och främst att många besökare inte är medvetna om att trottoaren bytt funktion och de så att säga hamnat mitt i trafiken.

Nu frågar man sig hur länge Strömstadsborna står ut med det nya rörelsemönstret i centrum. Runt torget får man verkligen se upp, men det är inte heller lätt att fly till någon plats där man som gående kan känna sig trygg. Den nya cykelbanan på Norra hamngatan ligger lite avigt till, och det skulle vara en befrielse om den får återgå till att bli den trivsamma promenadsträcka som den var innan stensättningen byttes ut mot asfalt och parkbänkarna försvann. Å andra sidan är inte heller Södra hamngatan helt riskfri. Det är regel snarare än undantag att det kommer cyklister i bägge riktningarna på trottoaren.

I dagarna har det uppstått en intressant diskussion om hur hela denna röra uppstått och vem som bär ansvaret. Det sägs att det inte går att hitta något beslut om just de förändringar som skett och det finns en betydande ovilja hos den styrande politiska ledningen att beröra detta ämne så här några veckor innan valet. Och det kan man förstå. Det är svårt att hitta Strömstadsbor som applåderar tilltaget. En viss ledning till var ansvaret ligger kan man kanske få av att centerpartiet och miljöpartiet lovprisar tanken på att allt fler skall börja cykla i centrum. Miljöpartiet lovar dessutom att ge sig på ytterligare några hittills orörda gatstumpar. Den 9 september får vi se hur det går med den saken.

Lars Haglund

Ursprungsartikeln med kommentarer finns här

Lars Haglund: Tänk först, gräv sen!

Krönika av Lars Haglund 30 juni:


Tänk först, gräv sen!
================
Den uppmaningen brukar stå som en påminnelse på grävmaskiner som gräver diken där det ligger elledningar. Det börjar kanske bli dags för kommunens tekniska nämnd att fundera lite längs samma linjer. 

Mullret börjar höras i folkdjupet. På Kaffedoppet, på arbetsplatser, på Plagen, på nätet, på bloggar och alla platser där åsikter utbyts mellan invånarna. Den s.k. centrumplanen som få har hört talas om men alltfler nu ser som ett reellt hot mot Strömstads centrum har redan rört upp känslorna till ungefär styv kuling.

Allt planlöst grävande och harvande i olika gatstumpar skapar oro. Asfaltbilar som kör fram och tillbaka i stadskärnan väcker blandade känslor och sprider förstämning bland de som fortfarande promenerar i stan. Vad är det egentligen som är på gång? 

Mängden asfalt som sprids ut över tidigare stenbelagda ytor blir alltmer omfattande och antalet vita linjer och symboler blir alltmer obegripliga i takt med att de ritas ut och omedelbart missförstås av alla som de förväntas leda runt i stan på ett organiserat och planlagt sätt. 

Men Strömstadsborna är nog inte skapta för att ledas. De föredrar att själva bestämma om de vill cykla, promenera eller ta bilen. Följaktligen kommer alla dessa pekpinnar, informationsskyltar, vägsymboler och streck att totalt nonchaleras. 

Inte heller lär de ha mycket till övers för de formuleringar som återfinns i kommunens egen tidskrift Allihopa, där det förklaras att ”planeringen ska värna och utveckla karaktären på de olika rummen i staden, olika platser ska kunna användas på olika sätt”. De flesta föredrar nog i likhet med mig själv att stadens olika paradplatser får fortsätta att spegla stadens karaktär och traditioner utan hjälp av meningslösa slogans och överambitiösa arbetsbin från den stora bikupa som Stadshuset utgör.

För omdaningen av stadskärnan har bara börjat. I och med att de omdiskuterade cykelbanorna längs Norra hamngatan, Surbrunnsgatan och på Torget nu är klara att förvirra alla de som fortfarande vill promenera. Åsa Torstensson (c) i spetsen för tekniska nämnden kallar dem ett experiment. I så fall är det ett ovanligt dyrbart experiment. Särskilt om de skall rivas upp igen och då rimligen åter förses med traditionell stenläggning.

Nästa steg blir nu att ta itu med att förändra Oscarsplatsen och Plagen. Man skall riva upp gatsten och lägga ut stenmjöl i stället. Man skall ta bort stenmurar och hugga ner träd för att sedan ersätta dessa med ”nya intressanta varierande träd”. Sedan skall det anläggas lekpark, klätterställningar, sättas upp informationstavlor så att alla kan hitta i staden och anläggas vattenspeglar och en vattenränna från Badhusgatan ner ner över Plagen. 

Många river sig i huvudet och frågar sig vem som kommit upp med alla dessa idéer och varför vi skall rota upp hela stadskärnan och förstöra de få platser vi har som innehåller det mesta av Strömstads kulturella själ. Man har svårt att ta till sig hela vidden av detta renoveringsarbete och de flesta man talar med verkar vara mer intresserade av att få veta hur man sätter stopp för dessa planer än för hur man skall genomföra dem. 

Entusiasmen är följaktligen behärskad och det står redan nu klart att stadens styrande håller på att få ett verkligt och helt självförvållat medborgaruppror på halsen lagom till höstens valrörelse.

Lars Haglund

Först publicerad här:

https://www.facebook.com/stromstadsnyhet/photos/a.1211904585609126/1306520466147537/

Lars Haglund: Är det cykeltvång på gång i Strömstad?

18 juni

Krönika av Lars Haglund:

Är det cykeltvång på gång i Strömstad?
==============================
Strömstad är en vacker småstad som det är trevligt att besöka. Man kan fortfarande ströva kring i stadskärnan och känna lite av atmosfären av gammal kuststad där båtar var nödvändiga för att livet skulle fungera. Det var en stad som levde av fiske och all verksamhet som växte upp kring denna basnäring.

Idag är Strömstad en handelsstad med helt andra varor än fisk. Och dessa varor och de som köper dem anländer med bil. Det är ett faktum. Och om Strömstad skall fortsätta leva av handel och turism så måste man acceptera detta faktum. Därför är det obegripligt att den nuvarande kommunledningen systematiskt försöker motarbeta sin egen basnäring genom att helt planlöst inrätta särskilda cykelbanor kors och tvärs genom själva stadskärnan.

Man inskränker därmed utrymmet för såväl gående som den nödvändiga yrkestrafiken och skär ner möjligheterna för de som är bilburna att ens kunna ställa ifrån sig bilen för att promenera, besöka caféer och restauranter och handla i centrum. Man sågar alltså av den gren som man själv sitter på.

Tanken bakom det hela är säkert god. Det är nyttigt att cykla och det är bra för miljön. Visst, men hur många är det som kommer att utnyttja dessa cykelbanor? I de stora städer ute i världen där cyklandet är utbrett cyklar man för att det är praktiskt, snabbt och miljövänligt. Men man cyklar inte till dessa städer utan man cyklar i dem. Och de är alla städer med få backar och små nivåskillnader.

Men det är ju inte så vi har det i Strömstad. Och man frågar sig därför om centrum skall anpassas för de Strömstadsbor som vill cykla inne i centrum eller om vi skall ge de gående en chans att få behålla de områden där de idag kan promenera?

Är det t.ex. vettigt att ta bort promenaden och parkbänkarna längs Strömsån på Norra hamngatan för att några få cyklister skall ha ensamrätt på den? Är det vettigt att dra en cykelbana över det område på torget där ingen misstänker att de står i vägen för en och annan cyklist?

Och framförallt, är det vettigt att lägga ett avsevärt antal miljoner skattekronor på att experimentera med cykelbanor som bara ett fåtal använder.

Lars Haglund

Först publicerad här:
https://www.facebook.com/stromstadsnyhet/photos/a.1211904585609126/1292880607511523/

Lars Haglund: Vad har EU mot Strömstadborna?

22 juni

Krönika av Lars Haglund:

Vad har EU emot Strömstadborna?

==========================

Strömstad skall bli en lekfull och berättande stad kan man läsa i Strömstads Tidning. Två unga damer dansar följaktligen lekfullt på Oscarsplatsen som en illustration till det faktiska hot som hänger över centrum. EU har anslagit pengar till ”Urban platsinnovation” och i två år har 1,2 miljoner använts enbart för att tänka djupa tankar kring hur Strömstad bör se ut i framtiden.

Först nu har kommunledningen insett att medborgarna kanske vill ha reda på vad som skall hända. Och vad som faktiskt redan hänt! Man har nu lagt ut några klart oroväckande skisser på sin hemsida.

Strömstad skall bli en öppen och välkomnande stad. En ort för livsnjutare och naturälskare heter det. Men dessa kategorier medborgare trivs redan idag ganska bra. Det är inget större fel på staden som den är, och framförallt behöver inte de klassiska stenlagda platserna Oscarsplatsen och Plagen rivas upp och förändras.

Den självklara frågan är då om man nödvändigtvis måste förändra enbart för förändringens skull och i denna process plöja upp hela centrum bara för att man ”får pengar från EU”?

Vi får inga pengar från EU. Vi betalar däremot ett ganska rejält antal miljarder till EU, och av dessa går bara en mindre del tillbaka som stöd till olika nationella åtgärder. I princip är det följaktligen våra egna skattepengar det handlar om.

Tyvärr, är det alltför sant som man säger: ”There is no such thing as a free lunch”.

När så den första förvåningen lagt sig läser man vidare på kommunens hemsida om hela projektet. Då blir man både ledsen och förbannad.

Det visar sig att under åren 2016 - 2018 har en rad människor engagerats för att prata om hur framtiden skall se ut för oss som bor i Strömstad. Resultatet av deras samlade ansträngningar finns i ett långt dokument där meningslösheter staplas på varandra tills obegripligheten är total.

Redovisningen innehåller fem huvudpunkter. Gå gärna in på hemsidan och läs och begrunda! De nedanstående punkterna är bara en liten försmak.

"Stråk och flöden: Trygghet och tillgänglighet i fokus. Undersökning av möjligheten till en utvidgad P-buss, aktiviteter som binder ihop staden och gestaltning som bidrar till ett attraktivt centrum."

"Staden berättar/skyltning: Ny skyltning för att visa fram intressanta platser och evenemang i centrum."

"Eventstrategi: En strategi som rustar staden för genomförande av olika typer av event. Samarbete med projektet maritim utveckling."

"Varumärke och platsutveckling: Projekt för utveckling av en önskad ”bild av Strömstad” som främjar både centrumutveckling och lokal utveckling."

"Samverkan för centrumutveckling: Skapa förutsättningar för långsiktigt och organiserat samarbete för staden/platsen."

Begrep ni vad det är som kostar 1,2 miljoner? Jag gör det inte. Det låter mer som en komihåglista som normalt borde finnas på skrivbordet hos kommunledning och tjänstemän. Det enda konkreta som kan utläsas i dokumentet är att ”man skall undersöka möjligheten till en utvidgad P-buss”.

Behöver man verkligen ”undersöka möjligheten”? Om man ser att bussarna inte räcker till, så bestämmer man naturligtvis bara att utöka verksamheten.

Vad som är helt klart, även utan begåvat och dyrbart tänkande, är dock att det kommer att kosta ett antal av våra egna skattemiljoner att genomföra den rad av onödiga ”förbättringar” som skall drabba några av stadens klassiska platser. Och för detta kommer inga pengar från EU. Inte heller kommer det några EU-pengar för de obegripliga förändringar som redan skett i centrum under förevändningen att det är ett experiment.

Detta s.k. experiment med uppmålade cykelbanor där både Strömstadsbor och besökare vill promenera, och garanterat kommer att fortsätta att promenera, kan jämföras med att röra om med en pinne i en myrstack. Det kommer att bli en plågsam valrörelse för de politiker som har ansvaret för eländet.

Lars Haglund
-------------
Citaten från kommunens hemsida är hämtad från https://www.stromstad.se/…/urbanplatsinnovation.4.482036041…
Foto: lindizzen, Instagram
Först publicerad här: https://www.facebook.com/stromstadsnyhet/photos/a.1211904585609126/1296828733783377/

Lars Haglund: Visst lever vi i en märklig tid!

23 juli
Krönika av Lars Haglund:


Visst lever vi i en märklig tid!

======================

Vad är det egentligen som håller på att hända i Strömstad? Denna lilla trivsamma stad har det senaste året utsatts för några ytterst tveksamma projekt som riskerar att förändra stadens karaktär i grunden och utsätta skattebetalarna för en fullständigt onödig och avsevärd ekonomisk risk.

Anledningen är rätt oklar, men möjligen bottnar den i att den nuvarande kommunledningen har känt ett behov av att kunna redovisa resultatet av de vallöften de utfärdade inför valet 2014. Snart är det val igen och antalet framgångar är dessvärre skrämmande få och små.

Låt oss t.ex. börja med Canningprojektet. Som de flesta vet bytte kommunen för flera år sedan till sig själva Canningtomten mot industrimark i Bastekärr. Därmed fick man ett centralt strategiskt område för bostadsbyggande. Men när detta område skulle bebyggas gick det snett.

Övermod?

Istället för att satsa på ett okontroversiellt byggande av runt 200 hyresrätter vilket är det som Strömstadsborna efterfrågar fick de styrande politiska partierna med sin lilla beskedliga majoritet på en enda röst i fullmäktige en släng av hybris. Man förhandlade fram ett avtal med Riksbyggen som skulle bygga 440 lägenheter varav bara 20% skulle vara hyreslägenheter. Övriga skulle bli bostadsrätter i hög prisklass.

Men det som var värre var att kommunen dessutom mycket generöst lovade bort även Skeppsbroplatsen för bebyggelse. Och tog på sig kostnaderna för att spränga bort och borttransportera en stor del av Rödsberget. Och lovade att stå för alla kostnader med gator, vatten, el, avlopp och på toppen av det hela också en bro över Bojarkilen där linfärjan går idag. Och låter Riksbyggen köpa Strömstads sista strategiskt viktiga havsnära tomt, Skeppsbroplatsen.

Om dessa planer förverkligas skall det hela bli en bra affär bedyrade kommunalrådet Peter Dafteryd (C), innan han därefter förklarade att han inte vill fortsätta i politiken eftersom samtalstonen i det offentliga samtalet blivit för obehaglig.

Ja, så kan det ju lätt bli när undersåtarna inte vet sin plats och bildar protestgrupper för att tala om att de inte är nöjda med hur kommunens affärer hanteras.

Det är inte över ännu.

Nåväl, hela historien med Canning är inte avslutad. Det är fortfarande möjligt för en ny majoritet i kommunen att efter valet återföra diskussionen till de ursprungliga planerna på att enbart bygga på själva Canningtomten. Gärna då i egen regi och med Skeppsbroplatsen obebyggd och i kommunens ägo för kommande generationer. Man kan även låta bli att spränga sönder Rödsberget och man kan ställa sig den naturliga, men hittills obesvarade frågan, om en dyrbar bro över Bojarkilen verkligen är nödvändig.

Ingen har hittills på ett godtagbart sätt kunnat förklara vem denna bro egentligen är avsedd för. Liberalernas Bengt Wedin, som säger sig vara ordförande i arbetsgruppen för bron, menar att den är bra för räddningstjänsten och posten. Om man är vänlig kan man säga att det är ett ganska originellt, om än lite bisarrt argument. Andra säger att den är bra för de som bor i Kebal. Med det menar de förmodligen de som bor på Spahotellet och de sommarboende i stadskvarteren runt detta. Om det är så uppstår frågan om det är rimligt att Strömstads skattebetalare skall betala ett mycket stort antal miljoner kronor för just detta syfte. De flesta tycker nog att det är mycket tveksamt.

Tänk på de åretruntboende.

Särskilt som det finns ett färdigt förslag om en pontonbro längre in i Bojarkilen och en promenadslinga till Canningområdet. En sådan bro kan efter vad jag förstår läggas ut omgående och en promenad via Surbrunnssalongen skulle ingå i prislappen som ligger långt under kostnaden för det experiment med stadsförnyelse som tekniska nämndens Åsa Torstensson(C) utsatt centrum för lagom till sommarinvasionen av besökare.

En pontonbro i Bojarkilen skulle dessutom göra promenaden eller cykelturen till centrum mycket trevligare för de boende i Mällby, övriga Kebal och Seläterområdet som då kan ta sig fram på den bilfria sidan av Bojarkilen. På dessa platser bor det åtminstone folk året om.

Strömstad, staden som svartnar.

Så har vi då den ”stadsförnyelse” som pågår i centrum. Den dirigeras främst av Åsa Torstensson, eller Åsa Asfalt som folkhumorn döpt henne till. Hon har benägen hjälp av miljöpartiets Bengt Bivrin som kommit på den originella tanken att blanda cyklister och gående på de trottoarer som tidigare helt fått disponeras av gående.

Cyklister har hittills använt sina fordon, för det är ju faktiskt fordon, på centrums gator utan problem. Och redan efter några dagar kan alla som rör sig i centrum konstatera att detta så kallade ”experiment” med asfalterade cykelbanor på de mest oväntade platser inte var någon bra idé.

Det hindrar dock inte miljöpartiet att på sin hemsida först applådera ”framgången” med att låta cyklisterna ta över trottoarerna på Torget, Surbrunnsgatan och Norra Hamngatan och därefter presentera avsikten att få fortsätta denna förnyelse med att ordna cykelbanor även från torget upp till Skagerrak.

Motiveringen är att ”vi bor ju inte i Los Angeles och behöver inte en dubbelfilig gata”. Detta projekt ligger dock lyckligtvis i tidsspannet efter valet den 9 september och löper därför en uppenbar risk att inte förverkligas eftersom antalet gående i centrum är oändligt överlägset antalet cyklister och dessa personer som tar sig fram utan fordon kan säkert förväntas använda sin rösträtt till att uttrycka sin syn på miljöpartiets egendomliga prioritering.

Att cykla är säkert nyttigt, men i de flesta städer där detta är vanligt brukar det även ha ett samband med att det är nödvändigt för att nedbringa luftföroreningar. Så är dock icke fallet i Strömstad där en stadigt blåsande sydväst ser till att luftkvaliteten hålls på den traditionella kurortsnivån.

Träden lever farligt.

I begreppet stadsförnyelse räknar stadens idag styrande också in det planerade attentatet mot Oscarsplatsen och Plagen. Två av stadens vackraste paradplatser skall massakreras för att man skall få plats med öltältet på Räkans dag och flytta en lekplats från den ena paradplatsen till den andra. Man vill även riva upp den traditionella, vackra och konstnärligt utförda stensättningen och ersätta denna med stenmjölsbeläggning och hugga ner några almar och lindar för att ersätta dessa med ”mer intressanta träd”.

Medborgarnas förtjusning över dessa åtgärder får betecknas som behärskad, men om det hjälper får vi se. Åtgärderna är inte helt ofarliga. Det är samma parti som idag vill kalhugga Oscarsplatsen som 2007 högg ner alla lindarna på Södra Hamngatan för att de inte stod i en rak linje. Då blev det en brakförlust i valet och Strömstadspartiet sopade banan med 30% av rösterna.

Av detta kan man lära att man skall vara snäll mot stadens träd.

Lars Haglund

Först publierad på

https://www.facebook.com/stromstadsnyhet/photos/a.1211904585609126/1331961370270113/?type=3&theater

Krönika: Socialdemokraterna alltjämt vaga

Krönika av signaturen Karl Staaff 19 juli:

Socialdemokraterna – alltjämt vaga
===========================
Den styrande majoriteten i Strömstad har den senaste tiden fått utstå en hel del hård kritik. Inte i alla lägen oförtjänt. Men min undran är vad gör Socialdemokraterna - det största oppositionspartiet?

Jag skrev en krönika för några veckor sedan där jag ställde åtta frågor gällande deras politik. En tidigare kollega som har Facebook har varit mig behjälplig och skrivit ut deras svar. Jag kan där se att de svarat på vissa av mina frågor, men helt bortsett från alla följdfrågor som ställts av andra.

Svaren är också intressanta såtillvida att man hänvisar till att man varit tydlig i kommunala församlingar och drivit voteringar när andras förslag har behandlats. Men vad vill socialdemokraterna själva och hur når protokoll från kommunmöten ut till allmänheten?

Som ett absurt exempel på temat har jag fått berättat att efter ett möte nyligen i Barn och ungdomsnämnden (BUN) vägrade Socialdemokraternas ledare i BUN att svara på den enkla frågan hur man ställt sig i en kontroversiell dagisfråga. Som tur var kunde BUNs ordförande liberalen Kerstin Karlsson berätta.

Skulle det bli bättre med ett parti i kommunens ledning som inte kan delge allmänheten sina ståndpunkter varken före eller efter ett nämndmöte? Tillåt mig tvivla.

På sin Facebooksida skriver nu Socialdemokraterna att de inte stöder omvandlingen av torget med nya cykelbanor. Men man påstår att man själv inte varit delaktiga i detta ingrepp med påståendet att frågan inte varit uppe i vare sig kommunstyrelsen eller i fullmäktige. Att man själva varit med att besluta om detta i tekniska nämnden tigs det om.

Liberalerna var tidigt ute i våras och presenterade sitt program inför höstens val. De senaste lördagarna har man stått på torget och mött medborgarna i olika diskussioner. Det har fått dem att inse att centrumomvandlingen inte blivit så lyckad. Den insikten kan man ta till sig utan att förneka sitt eget ansvar. Det är så politik ska föras.

I sitt svar på min förra krönika hänvisar Socialdemokraterna till sitt handlingsprogram som ska komma i juli. Denna månad börjar nu lida mot sitt slut. Upp till bevis mina vänner i Socialdemokraterna!

Karl Staaff

Lars Haglund: Kommer rötmånaden ovanligt tidigt i år?

Krönika av Lars Haglund:

Kommer rötmånaden ovanligt tidigt i år?
==============================

Strömstadsborna är normalt ett mycket fredligt släkte. De tål ganska mycket utan att hetsa upp sig. Men nu verkar något ha hänt som fått olika grupper att mobilisera och uttrycka sitt missnöje med hur stadens styrande agerar.

Kanske har vi fått en tidig rötmånadseffekt av det varma vädret och i så fall finns det dubbla skäl till att glädjas. Det bidrar alltid till ett nyttigt uppvaknande när befolkningen vänder sig mot sina fogdar om dessa tar ut svängarna för mycket. Ibland är det faktiskt nödvändigt att de som valt dem talar om att de inte ostraffat kan göra precis vad som helst.

I folktron sägs att det händer vederstyggliga ting under rötmånaden och att människor beter sig underligt och fattar märkliga beslut. Och när det gäller de sistnämnda så stämmer det på pricken när det gäller några av de stora frågor som lite oväntat dykt upp inför valet i höst. Alla partier vill ju då framstå som just det parti som kan skänka största möjliga lycka till alla. Men hur detta ska ske i praktiken är det ingen som kan precisera. Därför finns det anledning att lyfta fram några saker som kan underlätta vid valurnorna i höst.

Den nu styrande politiska majoriteten bestående av centern, liberalerna, miljöpartiet och kristdemokraterna har faktiskt lite att förklara om det skall gå dem väl den 9 september. På samma sätt har oppositionen problem med att förklara varför i hela fridens namn de inte går ut och redovisar vad de tycker i de frågor som nu seglat upp som givna valfrågor. De kan ju t.ex. göra det här i Strömstads Nyheter som nu läses av tusentals väljare som funderar över bl.a. nedanstående frågor:

Den nedlagda nattjouren fick på kort tid över 5.000 personer att skriva på protestlistor. Hotet om ett nytt parti som kunde sopat banan med de etablerade centerpolitikerna hängde länge kvar, men det blev dessvärre inget av med det. Nu försöker de styrande släta över med att det nog blir en slags joursjukvård i Tanum, och att det säkert blir bra. Bara sossarna och vänstern framhärdar med att kräva en nattjour i Strömstad och har därmed rimligen en stor del av Strömstadsborna med sig.

Några unga föräldrar startade ett uppror mot barn- och utbildningsnämndens sätt att toppstyra förskolorna och bestämma över flerbarnsföräldrarnas dygnsrytm. De samlade snabbt ihop mer än 300 ilskna föräldrar som tvingade upp ett antal sommarlediga politiker ur hängmattorna för att försvara varför politiker ska besluta vilka klockslag vissa barn ska få vara på förskolan, och varför ingen av dem ska få äta lunch med kamraterna. Samtliga partier utom – till slut - sossarna ställde upp på majoritetens linje som går på tvären med vad föräldrarna vill. Vi får se hur det går med detta. Föräldrarna har inte givit upp.

Två vanligtvis stillsamma kvinnor har dragit igång ett framgångsrikt uppror mot planerna på att göra om Oscarsplatsen och Plagen. De har fått ett omedelbart och starkt gehör från Strömstadsborna. Protestlistor finns nu utlagda i Biblioteket, hos Krohn-Juvel, i Bokhandeln och på Facebook där Strömstads Nyheter följer utvecklingen nära. Sällan har väl en fråga så snabbt växt till stormstyrka.

Ingen Strömstadsbo säger sig ha hört talas om detta oväntade angrepp mot två av stadens paradplatser. Inte ens vänsterpartiet är upprörda, som faktiskt borde ha anledning att vara det. De politiska partierna i övrigt ligger också lågt, men det kan nog inte vara länge. Märkligt är det dock att kommunstyrelsen anslagit 100.000 kronor till fortsatt projektering av detta sanslösa projekt.

Man har tagit bort det stockankare som prydde Plagen och ersatt den unika stensättningen med smaklösa cementplattor. Det gamla talesättet att man inte skall laga sådant som inte är trasigt gäller i hög grad i detta fall. Att riva upp stenläggningar och ett antal vackra stenmurar på dessa båda ställen för att ersätta den med stenmjöl är inget mindre än ett miljö- och kulturmord. Samma sak med att hugga ner träden. Det är svårt nog att få de befintliga träden att växa. Nu har de klarat av det och blivit höga, ståtliga och skuggande. Varför inte låta dem få fortsätta att vara det? Kommunens sent omsider uppvisade skisser har inte imponerat på någon.

På samma sätt har inrättandet av cykelbanor på de mest otänkbara ställen i centrum lett till såväl förundran som en stigande ilska över att hela stadskärnan plöjts upp lagom till sommarens invasion av turister vilka till nästan hundra procent består av promenerande människor. De har väldigt liten förståelse för att det skall cyklas just på de ställen där de vill gå. Detta projekt har av ordföranden i tekniska nämnden, som ansvarar för det hela, betecknats som ett experiment som på något ganska oklart sätt har anknytning till ett EU-projekt. Själva tankearbetet bakom förändringarna sägs ha skötts med ett EU-bidrag, men utförandet har skett med kommunala skattemedel.

För den som vandrat genom centrum de senaste dagarna står det klart att EU borde varit betydligt frikostigare med pengar till själva tankearbetet. Något så illa utfört och dyrbart experiment torde aldrig ha utförts i Strömstad. Det har garanterat kostat ett ganska stort antal miljoner att genomföra. Och det kommer att kosta åtskilligt mer att återställa centrum i farbart skick igen. När jag talat med några som har sin dagliga gärning i centrum har jag fått kommentarer som inte går att sätta på pränt, men de kan sammanfattas ungefär som ”Vem fan har ställt till med det här”?

Vän av ordning frågar sig också givetvis om allt detta rotande och grävande är det mest nödvändiga och om kostnaden står i relation till resultatet. Men någon sådan kalkyl verkar inte den politiska majoriteten ha gjort. Tekniska nämndens ordförande Åsa Torstensson har det yttersta ansvaret för det uppkomna kaoset som obestridligen råder i centrum lagom till sommarsäsongen. Det lär inte väljarna hinna glömma till den 9 september.

Lars Haglund

Satiriska illustratören Kluran om platsvarumärket

Vår satiriska illustratör Kluran i Bygda kommenterar det nya varumärket som satts upp på Plagen, och ersätter det gamla ankaret som stått där sedan 1978.

Från Facebook https://www.facebook.com/stromstadsnyhet/photos/a.1211904585609126/1318568131609437/

och
https://www.facebook.com/stromstadsnyhet/photos/a.1211904585609126/1329452560520994/?type=3&theater

Lars Haglund: Ropen skalla - sjötomt till alla!

Krönika av Lars Haglund:

Ropen skalla - Sjötomt till alla!
========================
Det måste vara värmen som fått centerpartiet att nu komma med en rad underliga förslag för att gynna landsbygdsutvecklingen. Det mest anmärkningsvärda är frontalangreppet på strandskyddet och därmed också på allemansrätten. Strandskyddet tillkom 1975 för att skydda våra stränder och vår natur från en alltför vildsint exploatering och göra den tillgänglig även för kommande generationer. Det har fungerat bra och anses av de flesta vara en stor tillgång. Men detta vill centerpartiet nu ändra, vilket Åsa Torstensson (c) pläderar för i lördagens Strömstads Tidning.

Enligt centerpartiet skall kommun eller länsstyrelse få peka ut särskilt skyddsvärda områden som bör omfattas av strandskydd. Främst i storstadsområden. Eftersom vi inte har några storstadsområden i Bohuslän skulle vi ligga illa till och det strandnära byggandet skulle blomstra. Så vill centerpartiet ha det. Det är en viktig frihetsreform menar man. Staten skall inte i onödan lägga sig i hur och var folk vill bo. Med en ytterligare förenkling av regelverket kan både den tätortsnära landsbygden och glesbygden bli mer livskraftig. Det låter samtidigt glättigt och djupt oroande. Men är det verklighetsförankrat?

Man måste fråga sig om det s.k. naturnära boendet som centerpartiet hyllar nödvändigtvis måste ligga närmare vattnet än det nuvarande strandskyddets 100 meter. Problem skulle snart uppstå när allt fler av våra stränder med hjälp av denna märkliga politik har bebyggts så att ingen längre kan gå längs vattnet. Kanske redan i nästa generation. För oss här i Bohuslän skulle detta ganska omgående bli en realitet och gräsmattorna skulle breda ut sig mot vattnet och åtföljas av trädgårdsmöbler och krocketspel.

Vill vi ha det så? Strandskyddet är ju det enda juridiska paraply som hejdar en sanslös exploatering av det slag som centerpartiet förordar. Strandskyddet tillkom för att bokstavligt talat alla skall känna den verkliga frihet det innebär att kunna ströva fritt längs våra stränder. Inte bara idag, utan även i framtiden. Men med en armé av fastighetsmäklare som vill tillhandahålla attraktiva strandtomter i centerpartiets Sverige har man bokstavligt talat pulveriserat alla ansträngningar att bevara den del av vår miljö som de flesta vill värna.

Det är följaktligen ett riktigt dåligt förslag som centerpartiet kommer med. Och inte blir det bättre av att man samtidigt vill låta alla bönder i Sverige odla vin och brygga öl för hemförsäljning. Tidigare var det tillåtet med husbehovsbrännerier men det var längesedan. Åsa Torstensson och hennes partikamrater har kanske fått en släng av nostalgi. Men för all del. Det kanske känns helt OK att köpa tio kilo ekologiskt odlad potatis och ett flak starköl till midsommarsillen från bönderna runt Strömstad. Entreprenörer och småföretagare skall gynnas. Får de sedan sälja av några strandtomter så leker livet på landet igen.

Lars Haglund

Foto: Sara Viberg.