Krönika av Lars Haglund: För vem ska vi egentligen bygga på Canning?

I början av januari i år fick vi en ny ledning i Strömstad. En av surdegarna de ärvde från den föregående koalitionen var frågan om byggnation på Canningområdet. Där skulle det byggas 440 lägenheter.

Skeppsbroplatsen skulle bebyggas, Röberget skulle sprängas bort, en ny bro skulle omedelbart byggas över Bojarkilen, nytt parkeringsgarage uppföras vid stationen och en bro över Strömsåns mynning. Kommunen skulle stå för kostnaderna med att dra el, vatten och avlopp, bygga kajer, spränga bort berget, bygga bro och planera gator och allmänna platser. Sen skulle Riksbyggen träda in till dukat bord och börja bygga. Huvudsakligen bostadsrätter.

Man kan konstatera att detta ärende delat kommunen i två delar. Varje delbeslut har fattats med en rösts övervikt i kommunens samtliga berörda organ. Och inte har man kommit särskilt långt. De enda glädjeämnena hittills är att Skeppsbroplatsen räddats åt framtiden och att antalet lägenheter sjunkit från Rinkebyformat till kanske 300.

Men också 300 lägenheter är mycket – lika många som i det betydligt mer vidsträckta området Kebal. Och fortfarande lär det i myllret av ritningar över Canning finnas kvar ett punkthus i elva våningar som kommer att lysa som en inflammerad finne i stadens övriga ganska beskedliga låghusbebyggelse. Kanske är en detta en del av det som några kallar för utveckling av centrum. Möjligen bör man dock tänka över denna form av utveckling ännu en gång innan det är för sent.

I slutändan när allt är färdigbyggt är förhoppningen att kommunen gjort en bra affär. Vilket verkligen återstår att se.

För det räcker faktiskt inte med att man har en förhoppning om att man skall få igen de stora belopp man redan nu ligger ute med. Hur stora de är vill ingen tala om, för då kan det ju väcka en rad frågor hos de som skall betala, d.v.s. skattebetalarna. Det råder ingen tvekan om att bygget kräver stora belopp som alla medborgare får vara med och betala.

Marknaden för dyra bostadsrätter har bromsat upp kraftigt det senaste året och ingen vet hur Riksbyggen kommer att agera när det gäller själva byggandet. Det kan dra ut avsevärt och återbetalningen sker först när kommunens investeringar är gjorda och själva byggandet kan börja. Vilket kan dröja om den s.k. marknaden inte längre är gynnsam.

Och då ställer man sig frågan vem det egentligen är som skall bo i detta nya bostadsområde. Är det Strömstadsbor som står i kommunens bostadskö? Är det barnfamiljer som vill flytta hit? Är det ungdomar som vill stanna i Strömstad? Är det pensionärer som sålt sina villor?

Dess värre är det nog inte så. De bostadsrätter som byggs kommer med nödvändighet att bli mycket dyra. Och detsamma kommer att gälla för hyresrätter. Inget byggbolag med resurser att bygga gör det av ideella skäl.
Så den stora frågan är för vem det byggs.

Hur stora blir kostnadnaderna egentligen för kommunen och hur påverkar detta andra mer angelägna insatser inom de områden som alla berörs av, d.v.s. skola, vård och äldreomsorg? Ingen har ju glömt det likartade projektet med Kebal där vi idag har en i praktiken vinterstängd stadsdel, ägd och bebodd av våra grannar norrmännen.

Canningprojektet lever sitt eget liv helt i skymundan. Ingen redovisning sker av vad som händer uppe i stadshuset. Vem i förvaltningen har huvudansvaret? Den som fungerar som planeringsarkitekt är enligt vad jag förstått en relativt oerfaren person som de senaste tre åren haft ansvar för den beryktade Båtvikenplanen vilken upprört huvuddelen av de boende där ute. Men han har veterligen ingen erfarenhet av att planera ett stort projekt som Canning. Så frågan är vem som har det dagliga ansvaret för att detta projekt inte skenar iväg tills det är utom kontroll?

Strömstad är idag en trivsam småstad som inte längre lever av fiske och det som havet ger. Idag är det handel och turism som gäller. Huvuddelen av den fisk som äts i Strömstad idag kommer från auktionerna längre söderut och ifrån Norge.

Till och med våra Strömstadsräkor gör resan Strömstad till auktionen i Göteborg eller Smögen till Strömstad innan de säljs här som färska Strömstadsräkor.

Mot den bakgrunden är det ganska förnuftigt att ställa sig frågan vad vi egentligen uppnår genom att utsätta Strömstads ekonomi för ett projekt där skattebetalarna får vara med och betala för ett bygge i ett område där få av dem kommer att kunna köpa eller hyra en bostad. Titta bara på Kebal och tänk en gång till.

Lars Haglund