Krönikör Lars Haglund om Strömstads äldsta stockankare:
Låt ankaret återvända till hedersplatsen snarast!
==========================
Låt ankaret återvända till hedersplatsen snarast!
==========================
Idag ligger Strömstads vackra 1700-tals skeppsankare bland avloppsrör, uppgrävd gatsten, trafikmärken och annan bråte i kommunens utomhusförråd i Grandalen.
Annat är det med ankaret som stoltserar utanför Sjöhistoriska muséet i Stockholm, som är ett likadant stockankare. Det utgjorde symbolen för muséet när det öppnades 1938 och det har använts som logotype. Och det har kvar sin hedersplats på muséets framsida under alla aktiviteter som sker där.
Ankaret i Stockholm kommer från linjeskeppet ”Försiktigheten” som byggdes 1784 i Karlskrona. Det deltog i en rad berömda sjöslag och togs ur tjänst 1825.
Ankaret i Strömstad kan mycket väl ha varit ämnat för ett linjeskepp eller en fregatt, berättar man på Sjöhistoriska muséet. Det finns en del sådana bevarade och tiden stämmer med de skeppstyperna. Proportionerna med ankaret från ”Försiktigheten” stämmer också.
Susanna Allesson-Nyberg på Sjöhistoriska museéts samlingsavdelning skriver så här om just de ankare som användes på 1700-talet:
”Den store skeppsbyggmästaren på 1700-talet Fredrik Henrik af Chapman konstruerade olika standardtyper av ankare. Då hade de stora skeppen fyra stora ankare ombord. Ankarnas storlek valdes utifrån fartygets typ och storlek. Från denna tid finns flera ankare från linjeskepp bevarade, inte bara det från FÖRSIKTIGHETEN. Även från de mindre fregatterna finns ankare kvar.
De stora skeppen var utrustade med många och stora ankare. På fartygets främre del som kallas bog satt två kranankare eller bogankare. Det på babord sida kallades för dagligt ankare, det om styrbord benämndes töjankare.
Två ankare var placerade på relingarna; pliktankaret om styrbord och läggankaret om babord. Nere i rummet skulle finnas ett ankare i reserv. Dessutom utrustades skeppen med mindre ankare som kallades varpankare. De användes vid varpning, det vill säga förflyttning av fartyget i hamn eller skärgårdsområden”
I den lokala Strömstadsdebatten om ankaret på Plagen har det framförts att ankaret är för stort för att ha kunnat sitta på ett fartyg. Det är uppenbarligen felaktigt. Vi är inte säkra än på om just Strömstads ankare suttit på ett fartyg eller varit beställt för ett fartyg och aldrig levererats. Men vi kan ganska säkert utgå från att ankaret tillverkats i den ankarsmedja som låg i bortre delen av Skeppsbroplatsen enligt den gamla karta från 1749 som finns på Strömstads museum. Ankaret har alltså tillverkats i Strömstad och har stannat - eller tillverkats där och kommit tillbaka.
Ankaret är ett historiskt föremål som snarast möjligt bör återplaceras på någon av Strömstads centrala platser. Strömstads välkände historiker, Bo Magnusson, har föreslagit att det placeras på den plats där det återfanns, d.v.s. på främre delen av Skeppsbroplatsen, och det är väl mycket rimligt. Till dess bör det tas tillbaka till Plagen varifrån det hastigt rycktes bort.
Restaurering av ankaret är inte en omfattande eller kostbar historia, som kommunen verkar ha gjort det till. På Sjöhistoriska museét, vars sakkunskap ingen kan ifrågasätta, anser man att det enda som behöver göras är att laga i de rötskadade delarna av stockens ena ända och sedan tjära stocken så som man gjorde på 1700-talet. Det är en mycket enkel åtgärd och det finns ju gott om sakkunskap i Strömstad som vet hur det går till.
I övrigt är ankaret i mycket gott skick och behöver bara fortsatt regelbundet underhåll med färg och tjära för att tjäna som symbol för Strömstad i ytterligare några sekel.
Det skulle vara en kulturhistorisk välgärning om den nya kommunledning som skall tillträda tar en återplacering av ankaret som ett prioriterat beslut. Det skulle kunna lindra de känslor som åsamkades när det hastigt lyftes bort och dumpades på ett skräplager. En första möjlig station är att lägga tillbaka det där det stod på Plagen, och därifrån fatta ett beslut om placering som är väl förankrat hos den historiskt engagerade befolkningen.
Till skillnad från andra ”förskönande” åtgärder i centrum kostar detta bara några hundra kronor för tjära och färg .
Lars Haglund
--------------------------
REDAKTIONENS FAKTA:
* Om Sjöhistoriska muséets systerankare: https://
* Om kommunens ansats att göra en enkel åtgärd dyr och besvärlig: Offert har begärts in för att göra ett "åtgärdsprogram och kostnadsberäkning inför konservering av ett järnankare".
Kostnad för att göra en plan: 10 930 kr + 25% moms, dvs 13 662 kr.
Annat är det med ankaret som stoltserar utanför Sjöhistoriska muséet i Stockholm, som är ett likadant stockankare. Det utgjorde symbolen för muséet när det öppnades 1938 och det har använts som logotype. Och det har kvar sin hedersplats på muséets framsida under alla aktiviteter som sker där.
Ankaret i Stockholm kommer från linjeskeppet ”Försiktigheten” som byggdes 1784 i Karlskrona. Det deltog i en rad berömda sjöslag och togs ur tjänst 1825.
Ankaret i Strömstad kan mycket väl ha varit ämnat för ett linjeskepp eller en fregatt, berättar man på Sjöhistoriska muséet. Det finns en del sådana bevarade och tiden stämmer med de skeppstyperna. Proportionerna med ankaret från ”Försiktigheten” stämmer också.
Susanna Allesson-Nyberg på Sjöhistoriska museéts samlingsavdelning skriver så här om just de ankare som användes på 1700-talet:
”Den store skeppsbyggmästaren på 1700-talet Fredrik Henrik af Chapman konstruerade olika standardtyper av ankare. Då hade de stora skeppen fyra stora ankare ombord. Ankarnas storlek valdes utifrån fartygets typ och storlek. Från denna tid finns flera ankare från linjeskepp bevarade, inte bara det från FÖRSIKTIGHETEN. Även från de mindre fregatterna finns ankare kvar.
De stora skeppen var utrustade med många och stora ankare. På fartygets främre del som kallas bog satt två kranankare eller bogankare. Det på babord sida kallades för dagligt ankare, det om styrbord benämndes töjankare.
Två ankare var placerade på relingarna; pliktankaret om styrbord och läggankaret om babord. Nere i rummet skulle finnas ett ankare i reserv. Dessutom utrustades skeppen med mindre ankare som kallades varpankare. De användes vid varpning, det vill säga förflyttning av fartyget i hamn eller skärgårdsområden”
I den lokala Strömstadsdebatten om ankaret på Plagen har det framförts att ankaret är för stort för att ha kunnat sitta på ett fartyg. Det är uppenbarligen felaktigt. Vi är inte säkra än på om just Strömstads ankare suttit på ett fartyg eller varit beställt för ett fartyg och aldrig levererats. Men vi kan ganska säkert utgå från att ankaret tillverkats i den ankarsmedja som låg i bortre delen av Skeppsbroplatsen enligt den gamla karta från 1749 som finns på Strömstads museum. Ankaret har alltså tillverkats i Strömstad och har stannat - eller tillverkats där och kommit tillbaka.
Ankaret är ett historiskt föremål som snarast möjligt bör återplaceras på någon av Strömstads centrala platser. Strömstads välkände historiker, Bo Magnusson, har föreslagit att det placeras på den plats där det återfanns, d.v.s. på främre delen av Skeppsbroplatsen, och det är väl mycket rimligt. Till dess bör det tas tillbaka till Plagen varifrån det hastigt rycktes bort.
Restaurering av ankaret är inte en omfattande eller kostbar historia, som kommunen verkar ha gjort det till. På Sjöhistoriska museét, vars sakkunskap ingen kan ifrågasätta, anser man att det enda som behöver göras är att laga i de rötskadade delarna av stockens ena ända och sedan tjära stocken så som man gjorde på 1700-talet. Det är en mycket enkel åtgärd och det finns ju gott om sakkunskap i Strömstad som vet hur det går till.
I övrigt är ankaret i mycket gott skick och behöver bara fortsatt regelbundet underhåll med färg och tjära för att tjäna som symbol för Strömstad i ytterligare några sekel.
Det skulle vara en kulturhistorisk välgärning om den nya kommunledning som skall tillträda tar en återplacering av ankaret som ett prioriterat beslut. Det skulle kunna lindra de känslor som åsamkades när det hastigt lyftes bort och dumpades på ett skräplager. En första möjlig station är att lägga tillbaka det där det stod på Plagen, och därifrån fatta ett beslut om placering som är väl förankrat hos den historiskt engagerade befolkningen.
Till skillnad från andra ”förskönande” åtgärder i centrum kostar detta bara några hundra kronor för tjära och färg .
Lars Haglund
--------------------------
REDAKTIONENS FAKTA:
* Om Sjöhistoriska muséets systerankare: https://
* Om kommunens ansats att göra en enkel åtgärd dyr och besvärlig: Offert har begärts in för att göra ett "åtgärdsprogram och kostnadsberäkning inför konservering av ett järnankare".
Kostnad för att göra en plan: 10 930 kr + 25% moms, dvs 13 662 kr.
