Nu har 140 dagar gått sedan de nya politikerna tågade in i Barn- och utbildningsnämnden (BUN). Den nämndens politiker är ansvariga för att rätt förutsättningar ges till Strömstads skolor, förskolor, gymnasium och fritidsverksamhet.
Störst ansvar för ledningen av arbetet har ordföranden Lena Martinsson från Socialdemokraterna. Nu börjar hennes partis politik på skolområdet få konturer.
På tre områden har hennes politik blivit tydligare:
1. Hon satsar på mycket dialog och utökad information. Ansatserna är bra, men förlorar sitt värde när det inte kombineras med större öppenhet och tydlighet i vad hon och hennes parti vill åstadkomma för kommunens utbildningsverksamhet. Beslut som planeras av nämnden kringgärdas av fler förklaringar om hur dialogsscheman och beslutsprocedurer ser ut - än vad partiet vill åstadkomma med sin skolpolitik.
Att följa andra politikers vilja utanför nämnden verkar vara viktigare än att ge skolor de förutsättningar som behövs. Skolpolitiken i BUN riskerar därför att reduceras till att bli en nedmonteringsverkstad.
2. Hittills har socialdemokraterna i BUN accepterat ett nedskärningsförslag på skolan på ca 4 miljoner kronor för nästa år. Det har partikamraterna ”uppe” i budgetberedningen beslutat; Kent Hansson och Mats Granberg, med stöd av Liberalernas Lars Tysklind och Moderaternas Mikael Cederbratt.
Det finns tydliga tecken på att BUNs ordförande och andra ledamöter kommer att beskriva läget som att de inte har något annat val än att skära ned – trots uteblivna försök att hålla utbildningssektorn fri från nedskärningar.
3. Klart framstår också att utredningen ”Möjliga effektiviseringar av skolstruktur” har ett syfte som BUNs ordförande hittills inte velat vika ifrån: Utredningens fokus ska vara att båda ö-skolorna kan läggas ned.
Alternativ till nedläggning för att skapa en bättre skolstruktur än idag vill hon alls inte utreda. Hon har heller hittills inte visat intresse för att vidga perspektiven med att utreda nedläggningseffekter för näringarna på öarna, för de tilltänkta fastlandsskolorna som ska ta emot eleverna, för påverkan på kommunens skolresultat och annat av betydelse.
Utredningen har inte ens gjort en realistisk beräkning av vad det kostar med säkra transporter av småbarnen, ökade behov av särskilt stöd när barnen kommer i storklasser, ökat behov av fritidsverksamhet i väntan på båtar, ökade behov av förberedelser för barntillsyn vid inställda båtar, linjebussar osv.
Utåt brukar nedskärningsaktiviteter i kommuner besvaras med följande logik:
- inget är beslutat än
- vi har inget val för det är redan beslutat
- våra nedskärningar är i alla fall bättre än de andras
- det är så här det går till i en kommunal demokrati
Att ”inget är beslutat förrän i kommunfullmäktige i november” kanske kan lugna någon enstaka av alla dem som nu engagerar sig i utbildningsverksamhetens väl och ve. Men om man läser beslutet från budgetberedning, senaste årsredovisningen och ekonomichefens alster så är det tydligt att de tycker att det bästa är att skära ned i alla kommunens verksamheter för att öka vinstmarginalen i kommunen.
Mest tycker de att det ska skäras i skola och omsorg, enligt devisen att med samma % bantning på nämnderna blir det solidariskt. Skola, vård och omsorg får med den siffersolidariteten störst nedskärningar.
Däremot har budgetberedningens nedskärningsbeslut inte diskuterats i offentligheten än. När debatt uppstår hos allmänheten och bland medlemmar i partierna kan man utnyttja de formella möjligheterna att inte gå vidare på tidigare beslut ända fram till fullmäktige i november. I ett budgetbeslut kan man hålla vissa sektorer i samhället fria från nedskärningar. Till november är alla beslutsfattare fria att riva upp eller modifiera.
Budgetberedningens beslut hade ju inget med kommunens satta mål för utbildningen eller skolornas behov att göra – och därmed kan det med fördel och utan prestige rivas upp.
Men till dess skolpolitikerna klargör vad de vill med skolverksamheten i Strömstad får vi gissa oss till hur de kommer att förklara de tilltänkta, praktiska nedskärningsförslagen som de nu mekar med.
Så här gissar vi att BUN-ordförandes generella förklaringar kommer att se ut:
- Det är jobbigt för mig att skära ned, men jag har inget val.
- Vi skär i alla fall inte ned lika mycket som förra BUN ville göra.
- Det är förra nämndens fel att vi måste lägga ned de två öskolorna, det var ju de som beslöt att utreda skolstrukturen.
- Alla verksamheter ’måste’ solidariskt spara pengar och bli ’effektivare’ – kommunen ska amortera ned lånen och vi står inför andra viktiga(re) investeringar.
- Vi ligger ändå bra till med skola och ger verksamheten mer pengar på vissa områden om man jämför med (vissa) andra kommuner.
- Det går ju bra i vår grundskola enligt SKLs rankinglista, där har vi hoppat upp i år.
Vi hoppas att vi har fel. Men om dessa är riktiga gissningar på vad som kommer att vara skolpolitikernas förklaringar finns en hel del att diskutera. Och säkert om man använder andra argument också.
Om budgetberedningen inte tycker de har något annat val än att ge BUN ett sparkrav och BUN inte tycker att de har något annat val än att göra vad budgetberedningen tycker – då präglas skolpolitiken av något helt annat än just skolpolitik. Ansvaret för hur det blir med skolans förutsättningar tas då av - ingen.
Det vore bättre om Strömstads utbildningsminister, BUNs ordförande och alla andra i nämnden har utbildningens mål i sikte och hävdar dem när partikamrater utanför nämnden smider planer för kommunens ekonomiska prioriteringar. Skolpolitik bör drivas av skolpolitiker – för skolans bästa.
Cilla Lundström
21 maj 2019
